avfälling substantiv (ofta nedsättande), 
renegade, defectorUttal: [²'a:vfel:ing]
Böjningar: avfällingen, avfällingar
Definition: person som har lämnat sin lära el. tro (a person who has abandoned his or her faith or convictions)
avfälling substantiv (ofta nedsättande), renegade, defector
Uttal: [²'a:vfel:ing]
Böjningar: avfällingen, avfällingar
Definition: person som har lämnat sin lära el. tro (a person who has abandoned his or her faith or convictions)
backslider substantiv, avfälling
defector substantiv, avfälling [politik], avhoppare
defector substantiv, avfälling [politisk], avhoppare
Förklaring: a person who has abandoned his or her faith or convictions (person som har lämnat sin lära eller tro)
renegade substantiv, avfälling, överlöpare, avfällig [attributivt]
Förklaring: a person who has abandoned his or her faith or convictions (person som har lämnat sin lära eller tro)