bälg substantiv, bellows
Uttal: [bel:j]
Böjningar: bälgen, bälgar
Definition: anordning vars väggar kan dras ut och tryckas ihop (device whose walls can be expanded and contracted)
Sammansättningar: blåsbälg (pair of bellows),
      orgelbälg (organ bellows)

bellows substantiv, bälg, blåsbälg
Förklaring: device whose walls can be expanded and contracted (anordning vars väggar kan dras ut och tryckas ihop)

hanseatic , bälg