ballong substantiv, balloon
Uttal: [bal'ång:]
Böjningar: ballongen, ballonger
Definition: liten uppblåsbar gummipåse; luftfarkost (small, thin, inflatable rubber bag; aircraft)

balloon substantiv, ballong
Förklaring: small, thin, inflatable rubber bag; aircraft (liten uppblåsbar gummipåse; luftfarkost)
Idiom: go down like a lead ballon ((informellt) falla platt till marken),
      when the balloon goes up ((brittisk engelska) (informellt) när det brakar löst, när det hettar till)