brottning substantiv, wrestling
Uttal: [²br'åt:ning]
Böjningar: brottningen
Definition: idrott som går ut på att få ner en motståndare på rygg (sport in which two opponents attempt to press each other's shoulders to the ground)
Sammansättningar: brottnings|förbund (the Wrestling Federation)

grapple substantiv, fast tag, brottning

wrestle substantiv, brottning, brottningsmatch

wrestling substantiv, brottning
Förklaring: sport in which two opponents attempt to press each other's shoulders to the ground (idrott som går ut på att få ner en motståndare på rygg)