deklination substantiv, declension
Uttal: [deklinasj'o:n]
Böjningar: deklinationen, deklinationer
Definition: substantivs och adjektivs böjningsgrupp; böjning (a class of nouns or adjectives having the same type of inflectional forms; inflection)

declension substantiv, deklination [grammatik], böjning
Förklaring: a class of nouns or adjectives having the same type of inflectional forms; inflection (substantivs och adjektivs böjningsgrupp)