förrädare substantiv, traitor
Uttal: [för'ä:dare]
Böjningar: förrädaren, förrädare, förrädarna
Definition: person som förråder någon; angivare
Avledningar: förräderi (treachery, betrayal)
Sammansättningar: landsförrädare (traitor to one's country)

rat substantiv (informellt), förrädare, tjallare, illojal person

traitor , förrädare