käke substantiv, jaw
Uttal: [²tj'ä:ke]
Böjningar: käken, käkar
Definition: del av ansiktsskelettet där tänderna sitter
Sammansättningar: överkäke (upper jaw),
      käk|led (joint of the jaw)

chops substantiv, käke, käft, käft på ett djur
Grammatikkommentar: alltid i plural
Exempel: the beast licked its chops (besten slickade sig om munnen)
Idiom: lick one's chops (slicka sig om mun (ivrigt se fram emot) (bildligt; nedlåtande))

jaw substantiv, käft, käft hos ett djur, käke, käkparti, haka

jaws substantiv, käke