kappa substantiv, coat
Uttal: [²k'ap:a]
Böjningar: kappan, kappor
Definition: slags längre ytterplagg (för damer)
Idiom: vända kappan efter vinden ("vara opålitlig, ändra åsikt under påtryckningar") (be a turncoat ("be unreliable, change opinion under pressure"))
Sammansättningar: kappkrage (coat collar),
      regnkappa (raincoat)

coat substantiv, kappa, slags längre ytterplagg, slags längre ytterplagg för damer
Idiom: be a turncoat (vända kappan efter vinden),
      cut one's coat according to one's cloth (rätta munnen efter matsäcken)

gown substantiv, kappa, talar [ämbetsdräkt för domare, akademiker, präster med flera i vissa länder]

jacket substantiv, fordral [på maskin och likanande], mantel, kappa, beklädnad

robe , jacka; mantel, badrock, dräkt, kappa, fånga, jacka, rock, klänning, Bekräftelse, morgonrock