krona substantiv, heads, krona
Uttal: [²kr'o:na]
Böjningar: kronan, kronor
Definition: ett mynt (100 öre) i bl a Sverige, Norge, Danmark och Island; ena sidan av (svenskt) mynt
Exempel: krona o. klave

krona substantiv, crown
Uttal: [²kr'o:na]
Böjningar: kronan, kronor
Definition: utsmyckad huvudprydnad med symbolisk betydelse
Sammansättningar: brudkrona (bridal wreath),
      kungakrona (crown)

krona substantiv, top, crown
Uttal: [²kr'o:na]
Böjningar: kronan, kronor
Definition: övre (förgrenad) del av något
Sammansättningar: lampkrona ([electric] chandelier),
      älgkrona (elk antler),
      trädkrona (treetop),
      tandkrona (crown)

crown substantiv, krona, trädkrona, krona, tandkrona

crown substantiv, krona
Förklaring: utsmyckad huvudprydnad med symbolisk betydelse

crown substantiv, krona

diadem substantiv, diadem, krona
Förklaring: pann- eller hårsmycke i bågform

head substantiv, framsida, framsida av mynt, krona
Idiom: heads or tails? (krona eller klave?),
      to make head or tail of something (att få rätsida på något)

head substantiv, topp, spets, knopp, kapitäl, krona, huvud, huvudända, övre del

krona substantiv, krona
Böjningar: kronor [plural]
Förklaring: ett mynt (100 öre) i bl a Sverige, Norge, Danmark och Island; ena sidan av (svenskt)mynt