måne substantiv,
moon
Uttal: [²m'å:ne]
Böjningar: månen, månar
Synonymer: satellit
Definition: himlakropp som kretsar kring jorden och lyser om natten
Idiom: se i månen efter ("aldrig få se") (look for in never-never land ("never get"))
Sammansättningar: fullmåne (full moon),
månsken (moonlight)
moon substantiv,
måne
Förklaring: A natural satellite of a planet.
Exempel: Jupiter has sixteen moons. (Jupiter har sexton månar.)
moon substantiv,
måne
Förklaring: The face of the moon, esp. one of its phases, as seen from the earth.
Exempel: There will be a full moon tonight. (Det kommer att vara fullmåne inatt.)