mandat substantiv, mandate, commission
Uttal: [mand'a:t]
Böjningar: mandatet, mandat, mandaten
Definition: uppdrag från någon att utföra något
Sammansättningar: mandat|period (term of office)

mandat substantiv (särskilt riksdag), seat [used especially of parliament]
Uttal: [mand'a:t]
Böjningar: mandatet, mandat, mandaten
Definition: plats i folkvald församling
Exempel: vid valet förlorade moderaterna tre mandat (the Moderate Party lost three seats in the election)

mandate substantiv, mandat [politiskt], mandatområde [politiskt]

mandate substantiv, mandat, förordnande
Grammatikkommentar: vanligen i singular

seat substantiv, mandat, plats
Exempel: win a seat in Parliament (få ett mandat i parlamentet)