topp substantiv (även bildligt), 
top [also used figuratively]Uttal: [tåp:]
Böjningar: toppen, toppar
Definition: översta (spetsig) del av något
Exempel: bergets topp (mountainpeak),
på toppen av sin karriär (at the peak of one's career)
Idiom: det är toppen ("det är mycket bra") (that is terrific ("that is very good"))
Sammansättningar: partitopp (party elite),
topp|luva (knit cap),
fingertopp (fingertip),
fjälltopp ([Scandinavian] mountainpeak)